Hej verklighet 2

Idag har nog allting nog bara satt sig tillrätta, att försöka inse att jag aldrig kommer få säga det jag ville säga,
jag skulle vilja spola tillbaka tiden och få allting sagt, fast det vet jag nu såhär i efterhand. och att man ska visa att man bryr sig direkt och jämt, och inte bara när det gäller.

hade jag vetat hade jag åkt hem så hade jag stannat där tills allt lugnar sig, här hemma så går jag runt och gråter om vart annat, tänker på blommor, hur det blir... jag tänker på min mor och mina mostrar jag tänker på mina kusiner och kusinbarn,  du var där redan dag 1, 

ville ringa min mor, men kunde inte.. vi får se hur det går imorgon.

Many years have passed since those summer days
Among the fields of barley
See the children run as the sun goes down
As you lie in fields of gold

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0