WoW'andet till världens ände
Ska försöka bena detta åt så många olika synvinklar jag kan,
jag själv är medveten om två, Den värsta och den sämsta.
Jag såg dokumentären "the Raid" Som man kan se på hyperlänken.
Som handlar om att Raida i wow och spelet som helhet. Jag såg denna dokumentär i somras när den hade världspremiär och har sett den en gång efter det, och den är inspelad under Expansionen "Wrath of The Lich King", I dokumentärer lite kort, tas det upp, den sociala biten av rading, Den härliga känslan av att bekämpa något som ett lag, att kunna organisera sig som ett lag
(i dokumentären tas det upp att sådan här organisering av grupper görs i miltärern och marinen och det är inget man lär sig som vanlig jordlig människa, och att det krävs mycket planering och studerande för att genomföra detta - Ungefär som en speluppställning till en topp-match) och den viktigaste delen att man är aldrig ensam om något.
jag själv är medveten om två, Den värsta och den sämsta.
Jag såg dokumentären "the Raid" Som man kan se på hyperlänken.
Som handlar om att Raida i wow och spelet som helhet. Jag såg denna dokumentär i somras när den hade världspremiär och har sett den en gång efter det, och den är inspelad under Expansionen "Wrath of The Lich King", I dokumentärer lite kort, tas det upp, den sociala biten av rading, Den härliga känslan av att bekämpa något som ett lag, att kunna organisera sig som ett lag
(i dokumentären tas det upp att sådan här organisering av grupper görs i miltärern och marinen och det är inget man lär sig som vanlig jordlig människa, och att det krävs mycket planering och studerande för att genomföra detta - Ungefär som en speluppställning till en topp-match) och den viktigaste delen att man är aldrig ensam om något.
Jag kan säga att jag hade en uppfattning om wow innan jag såg den och nu efter så har jag en annan.
Jag vet hur gott det vara tt vinna en handbollsmatch, och hur viktigt de var att snacka taktik med lagkamraterna och hur viktigt det var att träna.
Ett raid är en spelmatch. det är ingen i stort fysiskt krävande men hårt psykiskt krävande...
Jag har sett min sambo sitta och spela och tyckt att det är sjukt tråkigt att han ska raida och spela när han kan vara med mig. - han har alltid dragit paralellen - tänk om jag hade spelat fotboll i allsvenskan, man måste träna för attt klara av själva matchen...
klart att jag har fattat men jag har ändå tyckt att "det är ett spel, kom igen nu"
precis som jag tycker nu att "ja, men sport är bara en sport" - inget utav det är blodigt allvar - egentligen, så varför hetsar vi för?
det tas även upp i dokumentären att det är inte socialt acceptabelt att spendera för många timmar framför en dataskärm, då många föräldrar undrar vad dom gjort för fel och undrar om deras barn kommer bli helt ensamma utan vänner.
Man är inte ensam när man spelar. är man i en Guild eller ett "lag" så har man massa lagkamrater man kan springa runt och få saker för att klara sig bättre i matcherna, och snacka taktik med eller bara för sakens skull, snacka. man är aldrig ensam,
Nu har jg även börjat spela och jag tycker det är ett bra sätt att koppla av. dels är det skön atmosfär och bra designat som gör det gött att kunna ta sig iväg från all stress och bara göra det man tycker om, det kan vara en ganska befriande känsla ibland. när jag inte känner för att spela så gör jag det inte heller. jag pratar med andra människor runt om i världen, om en rad olika saker,
att spela wow och raida är helt tvärtom från att sitta i ett rum eller en källare med massa cola och bara vara tyst och ensam. Många som spelar är över 20, och många har helt vanliga jobb, advokater, läkare, dagisfröknar, industriarbetare, bagare, kockar, vem som helst, dock pratar man inte om det, för att precis som ovan så är det inte socialt acceptabelt vilket det lär vara ett bra tag framöver,
men dessa "nördar" kommer inte och dra sig tillbaka för det, dom tänker ta lika stor plats som alla elti-och allsvenskanspelare för egentligen handlar det om samma sak - att vinna matchen.
Jag vet hur gott det vara tt vinna en handbollsmatch, och hur viktigt de var att snacka taktik med lagkamraterna och hur viktigt det var att träna.
Ett raid är en spelmatch. det är ingen i stort fysiskt krävande men hårt psykiskt krävande...
Jag har sett min sambo sitta och spela och tyckt att det är sjukt tråkigt att han ska raida och spela när han kan vara med mig. - han har alltid dragit paralellen - tänk om jag hade spelat fotboll i allsvenskan, man måste träna för attt klara av själva matchen...
klart att jag har fattat men jag har ändå tyckt att "det är ett spel, kom igen nu"
precis som jag tycker nu att "ja, men sport är bara en sport" - inget utav det är blodigt allvar - egentligen, så varför hetsar vi för?
det tas även upp i dokumentären att det är inte socialt acceptabelt att spendera för många timmar framför en dataskärm, då många föräldrar undrar vad dom gjort för fel och undrar om deras barn kommer bli helt ensamma utan vänner.
Man är inte ensam när man spelar. är man i en Guild eller ett "lag" så har man massa lagkamrater man kan springa runt och få saker för att klara sig bättre i matcherna, och snacka taktik med eller bara för sakens skull, snacka. man är aldrig ensam,
Nu har jg även börjat spela och jag tycker det är ett bra sätt att koppla av. dels är det skön atmosfär och bra designat som gör det gött att kunna ta sig iväg från all stress och bara göra det man tycker om, det kan vara en ganska befriande känsla ibland. när jag inte känner för att spela så gör jag det inte heller. jag pratar med andra människor runt om i världen, om en rad olika saker,
att spela wow och raida är helt tvärtom från att sitta i ett rum eller en källare med massa cola och bara vara tyst och ensam. Många som spelar är över 20, och många har helt vanliga jobb, advokater, läkare, dagisfröknar, industriarbetare, bagare, kockar, vem som helst, dock pratar man inte om det, för att precis som ovan så är det inte socialt acceptabelt vilket det lär vara ett bra tag framöver,
men dessa "nördar" kommer inte och dra sig tillbaka för det, dom tänker ta lika stor plats som alla elti-och allsvenskanspelare för egentligen handlar det om samma sak - att vinna matchen.
Kommentarer
Trackback
